|
|
Julnovellen 2009 v.51 Nybyggets "Pippi Långstrump" Av Annagreta Eriksson H Del 2 Astrid står vid diskbänken. Hjälper till med disken. Här finns inget rinnande vatten. En grå zinkbalja fylld med varmt vatten och massor med disk. Vi sätter oss på kökssoffan och väntar. Astrids mamma Margreta bakar bullar. Stora härliga vetebullar. Petter, Astrids pappa sitter och läser tidningen. Övriga familjen syns inte till. Ser mig omkring. Stort köksbord, sex stolar, symaskin, väggsäng, vedlår, stor vedspis, blombord vid ena fönstret. Färgglada trasmattor på golvet, och en väggklocka som tickar. Känslan av trivsamhet och värme kommer till mig. Nu är Astrid klar med disken. Sätt på kaffepannan Astrid o duka fram säger Margreta. När det är klart springer vi ut, bryr oss inte om att fika. Vi går till lagårn. Kan du mjölka? Jag skakar på huvudet. Jag ska lära dig säger Astrid. Hoppas hon glömmer det, är rädd för kor. Vill inte lära mig. Vi kryper upp i höloftet. Berätta om Skolhemmet, säger Astrid. Jag berättar, hon lyssnar, frågar inte. Jag skulle aldrig bo där, förr skulle jag dö, säger hon. Förstår henne inte. Skolhemmet är bra. Bättre än att mjölka kor. Nu ropar Astrids mamma på oss, undrar vart vi tagit vägen. I köket väntar nybakta bullar med hemkärnat smör o kakao. Kakao är vispgrädde med utrört kakaopulver och strösocker, sist hälls hett vatten på. Gott!! Astrid lovar att hälsa på mig under lovet. Sedan ses vi inte förrän på sommarlovet. Näst sista dagen på Skolhemmet, väskan är packad, examensklänningen och skorna det enda som finns framme. I morgon är det examen och hemresa. Ett långt sommarlov ligger framför. Kan knappt sova, funderar, fantiserar, vad ska Astrid och jag hitta på, hon har lovat att vi ska vara tillsammans hela sommaren. Vi springer fram och tillbaka mellan Nybygget och hemma. Astrid har tidigt talat om att jag inte sover borta. Det blir jag som sover över hos henne. Dom har nu flyttat ut i bryggstugan. Vi sover uppe på loftet, på golvet. Vintertid sov vi på ”väggsängsbotten”. Det är den övre sängen i en väggsäng, där nere sov Petter och Margareta. Vi sov under samma fårskinnsfäll Astrid och jag. På morgonen fick vi kaffe och bulle innan vi gick upp. Men nu är det sommar och vi sover på loftet. Där hade vi också en lekstuga. Vi låtsades laga mat, konserverade svamp, städade. Astrid leker inte med dockor, hon äger inte en docka. Ej heller andra leksaker. Vi lekte oss fram i vardagen, i livet. Margreta ropade på morgonen: Astrid, släpp ut korna och dra separatorn. Glad sprang hon upp, släppte ut korna till skogen, drog separatorn, sjöng och pratade hela tiden. Vi hämtade vatten i kallkällan, hällde upp i handfatet, så det värmdes av solen, medan vi åt vår tjockmjölk och tunnbrödssmörgås. Efter det vidtog morgontoaletten, vi tvättade ansikte och händer, båda i samma vatten. Sedan väntade en stor disk på oss ute vid väggen. Vi pratade diskade. Sjöng och skrattade. Arbetet gick fort. Jag trivdes. Upp till loftet ledde en stege, svår att klättra på, långt mellan pinnarna. Det hade Astrid löst. Hon använde ett rep på utsidan av huset, svingade sig upp och in genom fönstret. Utför likadant. Eftersom jag var feg och rädd av mig valde jag det minst farliga, STEGEN.
Fr.v. Nickanor Wedin, Jonas Hilding Forssén, Tage Wedin, Margreta Wedin, Emma Forssén och Astrid Wedin. Här var Jonas född år 1892, som yngsta barnet till Erik Johan och Johanna. Foto: Erik Forssén.
|
