Julnovellen 2009 v.50

Nybyggets "Pippi Långstrump"

Av Annagreta Eriksson H

Astrid Wedin g. Eriksson

Del 1

Sitter vid köksbordet, tittar ut genom fönstret, det är en fin vårdag. Är hemma på skollov. Magen pirrar av spänning, för idag ska jag få träffa en tjej som flyttat in på Nybygget. Hon och hennes mamma ska komma och hälsa på idag. Hoppas vi blir riktigt goda vänner och att hon blir min kompis. Hon heter Astrid. Det finns redan två flickor i byn förutom mig, Teres och Ulla. Men dom bor grannar, är tillsammans jämt, känner mig lite utanför, tre flickor går sällan ihop. Men nu ska jag få en egen kompis som jag också kan viska små hemligheter ihop med.

Mamma, Mamma, nu kommer dom, nu kommer dom!!!! Hon verkar inte så tuff, håller sin mamma i handen. Kanske pirrar det lika mycket i hennes mage. Vill helst springa och gömma mig, men nyfikenheten håller mig kvar. Hon är klädd i kofta och kjol, har långt rödbrunt hår, en svart hätta på huvudet, pjäxor på fötterna o yllestrumpor. Hon är nog en vanlig tjej, men ändå, det är något förbryllande, hon verkar vuxen fast hon bara är tio år. Själv är jag åtta. Köksdörren öppnas. Nu står hon där. Vi iakttar varandra länge innan någon av oss säger nåt. Hej, vad heter du säger hon till slut. Annagreta svarar jag tyst. Jag heter Astrid ska vi gå ut? Säger hon. Vi springer runt ute, sätter oss på stenar som vårsolen tinat fram. Hon skjutsar mig på sparken, pratar hela tiden. Berättar om allt hon gjort. Var hon bott förut, vilka skolor hon gått i, kamrater. Hon är yngst av fem syskon, en bror är förståndshandikappad, hennes mamma är döv, svår att prata med. Vi har lagård, tre kor, höns, en häst i stallet. Har ni ingen lagård, undrar hon? Verkar vara självklart att ha lagård. Nej, svarar jag, vi köper mjölken nere i byn, hos Fritjofs.

Jag ska inte bo på Skolhemmet, säger hon till slut. Jag ska gå på Edens skola. Men vi kan träffas på loven när du är hemma. Jag har mest nickat och skakat på huvudet, känner att det här blir bra. I morgon åker jag tillbaka på Skolhemmet, men snart är det påsklov, då ska jag häls på henne på Nybygget. Det ska bli spännande, har aldrig varit där förut, knappt hört talas om det. Nu ropar Mamma, kom in och fika! Efter fikat, hon dricker kaffe på fat som en vuxen, tar vi adjö, vi syns till påsk säger hon innan hon försvinner på skogsstigen.
Det jublar inom mig, jag har fått en kompis. Måste springa ner i byn, berätta för Ulla och Teres. Nu är det jag som pratar, berättar om Astrid, överdriver. Ulla och Teres blänger avundsjukt på mig. Lycklig springer jag hem. Om det vore påsk snart.

Dagarna släpar sig fram. Försöker mana fram bilden av Astrid, hålla kvar den. Äntligen kommer dagen när jag får ta bussen, ”Post-Lasse” som vi säger, till Östansjö. Ända hem får vi inte åka, dom sista fem kilometrarna får vi gå min bror och jag. Men vägen känns lätt, i morgon ska jag, mamma och Jan-Ola gå till Nybygget och jag ska träffa Astrid. Vägen dit är en skogsstig, snön har nu smält bort. Mamma berättar om träd, stenar, Josefsbäcken och korsvägar som jag ska vara uppmärksam på. För sedan får jag gå ensam när jag ska hälsa på. Vägen är ganska lång, ungefär fyra km. Men snart öppnar sig skogen och vi ser fem gråa byggnader. Nybygget?? Jag tycker det ser gammalt ut jag…

Nybygget 1930-talet. Foto: Erik Forssén.

Del 2 >>